Föreläsningar om kategorisering, inkluderande arbetsplats, inkludering, omedvetna fördomar, normer och normmedvetenhet

Att ständigt försöka dölja sig får konsekvenser

"Jag vågade inte sluta ljuga"

En föreläsning om att inte våga visa vem man är

I sex år ljög jag varje arbetsdag.  Jag hade flyttat till Stockholm och hade mitt första “riktiga” jobb efter mina ekonomistudier. På ett toppenföretag med fantastiska människor.

Men ganska snabbt började jag ljuga. Och sedan ljög jag varje arbetsdag i 6 år. För alla kollegor. För kunder, samarbetspartners, chefer etc. Jag ljög om hur jag bodde, vad jag gjort under helgen, med vem, vad semestern innehöll och mycket annat.

Jag var ständigt rädd att de skulle avslöja mig. Tänk om någon frågar, gnagde klumpen i magen. Jag kanske framstår som en mytoman nu, men tvärtom, jag ogillar lögner radikalt. Det är jobbigt att ljuga. Jag kände mig som en riktig bov. Jag kände skuld. Jag ville verkligen inte ljuga.  Men i detta fall vågade jag inte sluta ljuga. 

Vaksamheten att ständigt försöka dölja tar energi och jag engagerade mig inte helhjärtat på jobbet. Jag undvek sociala arbetstillfällen, då risken till personliga samtal kändes större. Jag trivdes sådär.

Till slut fick jag fysiska symptom av den psykiska pressen. Jag sprang till företagshälsovården med olika symptom. Jag blev sjukskriven ett tag. 

Varför? För jag trodde inte att jag skulle få vara med om jag var mig själv. 

På en arbetsplats som är homogen, såsom denna var, är det svårt att vara sig själv. Om alla medarbetare är relativt lika är det svårt att vara den personen som inte är likadan, det finns också ett grupptryck att man ska vara som de andra. Vad händer om jag visar vem jag är? Det är inte alltid man vågar riskera det.

Efter sex år slutade jag och på anställningsintervjun med min nya VD, så SKREK jag i princip ut sanningen. Aldrig mer ville jag ljuga. 

Följ med i en inspirerande föreläsning inramad av personliga berättelser, upplevelser och erfarenheter. En lättsam föreläsning som ger insikter och bidrar med kunskap om människans fixering vid kategorisering, om inkluderande arbetsplats, mikroaggressioner, minoritetsstress, omedvetna fördomar och begränsande normer.

En föreläsning full med värme, insikter, kunskap, inspiration och tips.

Föreläsningstid 60 till 90 minuter. Lägg gärna till tid så vi kan ha interaktivitet, såsom självreflektioner, övningar, bikupor etc.

Upplevelser, kommentarer, film, tv, serier, böcker, talade ord och skrivna, skolmiljö, undervisning i skolan, klasskompisar, lärare, föreningskompisar, föräldrar, släkt, kompisars föräldrar osv.
Mängder av olika sammanhang.

En del passerar, annat sitter kvar.

Allt påverkar och formar.

Vi vill ju bara höra till, vara en del av gruppen.

Jag trodde inte att det var möjligt att vara på ett annat sätt och ändå få höra till.

Ingen sade någonsin just det.

Rulla till toppen